Osocialt barn

Jaha så sitter man här i soffan sista veckan på semestern och mår apa. Känner mig slö, hängig och har ont i halsen. Vad ska det vara bra för? I sitt rum är osociala Anton igång med att vara just osocial. Daniel skulle åka hem till sina föräldrar för att Gun, Ingmar och Daniels moster skulle komma och hälsa på. Bra tyckte jag för då kunde han ta med Anton så jag kunde sitta hemma och må dåligt för mig själv. Vi mutade Anton med en glass och de åkte. Jag satte på en film och började titta. The Box, en thriller med bl.a. Cameron Diaz. Började ju bra. Efter ca en kvart var de hemma igen, Daniel och Anton alltså. Då hade han vägrat gå ur bilen. Farmor hade försökt muta honom med diverse men det gick inte. Jag blir galen. Hur ska det gå när han ska börja på dagis igen? Ska alla skrikiga mornar fortsätta? Det har inte jag lust med. Ungen måste ju kunna träffa andra människor. Eller? Har jag fel? Så fort vi ska någonstans beter han sig precis som om andra människor är det farligaste som finns. Det är likadant hemma hos mamma och pappa. Det tar jättelång tid innan han ens kommer in. Jag är urless på det här. Man kan ju inte bara vara hemma och umgås med mamma och pappa hela tiden. Det funkar inte. Fan.