Så nu ligger jag här i min säng och ska sova. Har varit hemma från jobbet ända sedan i måndags när jag fick hämta Anton på dagis efter att han kräkts en gång. Var hemma med honom måndag och tisdag. Har varit hemma själv sedan dess på grund av mina egna hjärnspöken. Min fobi för att bli magsjuk visade sig igen. Var hemma igår och tyckte på eftermiddagen att livet var bra och jag nog skulle klara mig. Ringde till jobbet och sa att jag skulle komma på torsdagen, idag. Gick upp som vanligt imorse och gjorde mig i ordning. Sen rätt som det var tog det bara stopp. På ett ögonblick kände jag mig fruktansvärt illamående. Gjorde Anton i ordning och skjutsade honom till dagis. Sa hej då mycket fortare än vanligt och åkte hem igen. Ringde till jobbet och sa att jag stannar hemma torsdag och fredag. La mig i sängen och mådde fruktansvärt dåligt. Trodde verkligen att det snart var dags att springa till toan och spy. Somnade mitt i allt och vaknade efter några timmar utan illamåendet. Kunde inte äta dock, i fall att. Efter några timmar lyckades jag få i mig nästan en hel Naturdiet. Hjälpte Daniel att plocka och städa lite.
Det konstiga är att ju längre dagen går desto bättre mår jag. Nu känns det skönt att jag får vara hemma tre dagar till för att stoppa nerverna där de ska vara. Daniel kallar mig larvig och löjlig, det gjorde min mamma också. Jag är benägen att hålla med dem fast jag kan inte rå för att jag är så här. Jag vill ju inget hellre än att jobba och må bra. Jag gillar inte att jag förlorar massa pengar på de här "dumheterna". Men, jag kan inte rå för det. Jag vet inte ens vad det kommer ifrån. Har någon en ide på en lösning så ge mig gärna den. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar