Så var måndagen redan gjord.

Var väl inte så där värst pigg när alarmet väckte mig i morse. Men det är ju bara att ge sig upp. Det svåra är väl att få liv i Anton samtidigt som man själv håller på att gäspa ihjäl sig. Efter jobbet har jag plockat lite med mina blommor ute. Jag har gått runt och plockat vissna blommor. Det är nästan ett helt dagsverke. Lyfte på fiberduken för att se hur det stod till med min odling. Då hittade jag en äcklig eländig, fruktansvärd mördarsnigel som satt där och åt i godan ro. Den åkte väck illa kvickt. Det lilla aset har alltså kravlat sig upp där under fiberduken. Jag hatar dem. Det lilla som kommit upp av min sallad var nästan helt uppätet. Usch! När myggorna blev för påfrestande gick vi in. Antons tand är så lös nu att om man trycker den bakåt i munnen ser man vart den tar slut. Men trots detta får jag inte dra loss den. Det här håller på att driva mig till vansinne. Jag som är världens mest pillriga människa får inte pilla. I'm going crazy! Tittade på ett gammalt avsitt av "Arga snickaren". Det var från 2009. Man kan väl säga att han ser betydligt mer sliten ut nu än han gjorde då. Det tar säkert en del att göra den serien. Eftersom det inte fanns något av intresse att titta på vid nio och Daniel satt klistrad framför fotbolls-em och Sverige-Ukraina så tog jag en liten promenad. Det var helt ljuvligt. Jag hade ingen musik eller nåt med mig så det var tyst och lugnt. Jag har ingen som helst kondition märkte jag men vad gör väl det?! Huvudsaken är att det känns bra efteråt. Kondition får man bygga upp så bi får väl se när den infinner sig. God natt!