Så var det lättaste gjort!

Efter en natt på IVA är jag nu då tillbaka på avd 2. Tänkte berätta lite vad som hänt det närmaste dygnet.
Blev nerkörd vid 7.30 till operationsväntsalen där jag möttes av en strålande Cornelia som jobbar där. Behövde inte vänta så länge utan fick flytta över mig till operationsbordet ganska snabbt och blev inrullad i operationssalen. Där tog det inte heller särskilt lång tid förrens jag fick sova. Vaknade sedan till "ordentligt" vid kvart i två. Fick morfin för jag hade lite ont. Fick gå upp på toa. De var tydligen inte så vana med folk som studsade lätt ur sängen dom jag gjorde. Det här med att kissa var dock inte så himla lätt men det är tydligen vanligt.
Sofie kom och hälsade på mig och hade med sig en liten present. Ett jättefint halssmycke som det stod älskad vän på. Då fick jag en liten tår i ögat. Söta hon! Det var hon som tyckte att det lättaste var gjort och att den riktiga prövningen börjar nu. Fick sedan veta att de skulle flytta över mig till ett annat rum på IVA. Det var ett rum för bara en. Lite lyxigt. Kändes jätteskönt att få flytta dit eftersom hon som låg bredvid mig började kräkas rätt som det var och de som känner mig vet vad jag tycker om sånt. Var glad att jag hade MP3-spelaren med mig. Kastade på den och vred upp volymen. Skönt!
Promenerade till det nya rummet med hjälp av ett gåbord och det var de tydligen inte heller vana med. Jag är tydligen en ovanligt pigg patient fast jag somnar till hela tiden. Har fått ha lite extra syre eftersom syremättnaden låg lite lågt.
En av sjuksköterskorna som jobbade och tog hand om mig körde runt i rullstol. Det tyckte jag var så häftigt.
På kvällen kom det ny personal och en av dem var Lina (Valstadskolan). Hon jobbar där. Kände även igen flera andra som jobbade där.
Har fått lite morfin då och då när jag behövt.
Idag fick jag efter att kirurgen tittat till mig komma tillbaka upp på avdelningen.
Ska även dricka ordentligt idag. 1liter. Har hittills druckit 1,5 dl. Men det blir nog bra med det.
Daniel har ringt och frågat hur det är. Jag pratade två gånger med honom igår också. Mest för att tala om att jag lever. Han funderade på att komma förbi sedan.
Det är väl ungefär så det ligger till. Har varit uppe och promenerat lite också. Man måste ju hålla igång.
Jag återkommer.