Det känns som om tiden står stilla.

Tålamod är inte en av mina starka sidor. Nä, tålamod har jag inte gott om. Jag skulle vilja säga att det nästan är helt obefintligt.
Så det här med 40 veckors leveranstid på bebisar... Vem kom på att det skulle vara så lång tid som 40 veckor? Det är ju onödigt länge. Eller? Det känns verkligen som om det inte händer något alls. Snart har det gått 12 hela veckor men inget syns och inget känns. Om jag åtminstone kunde få en liten bula på magen att skryta med. Men nä. Hur jag än ligger platt på rygg i sängen och drar in magen så syns ändå ingenting. Det har hänt 2 gånger på morgonen att jag haft en liten knöl på magen när jag vaknat. Men det har ju knappast varit bebis utan snarare en kissnödig urinblåsa.
Läste att när man når vecka 20 når livmodern upp till naveln. Vecka 20, det är ju en evighet bort. Lång tid.
Tålamod. Något jag får försöka skaffa mig.

Är jätteglad att Frida och Fredriks lilla flicka fick namnet Ella. Det hette ju nämligen min älskade mormor. Jättevackert!

God natt!