Det var det.

Julen kom och försvann. Har fått mycket fint i present. Massa pengar, sängkläder, kakfat, biobiljetter, smink, choklad m.m. Jag är hur nöjd som helst.
I natt har det blåst något fantastiskt här. Tydligen är det stormen Dagmar? som härjar. Det konstiga är att det varit lugnt idag men nu har det satt igång och blåsa igen.
Vädret som nu råder kan göra vem som helst fundersam. Idag har det varit tio plusgrader och solsken. Det kändes som en härlig vårdag. Jättekonstigt. Undra om det kommer bli någon snö alls i vinter? Det återstår att se men just nu verkar det inte särskilt lovande.
Imorgon är det dags att gå till jobbet igen. Det barbariet ganska skönt att ha varit ledig i tre dagar. Lite lyxigt.
Idag har vi införskaffat oss en ny diskmaskin. Våran gamla har nämligen gett upp. Nu har vi en ny fin Bosch diskmaskin i rostfritt stål. Jag är supernöjd. Daniel och jag har kopplat in det själva också. Hoppas det blev rätt. Pappa kommer hit imorgon för att kolla om det ser bra ut. Det gör det säkert.
God natt!

Julafton

Det här har varit en av de mest stressade veckorna någonsin tror jag, därav bristen på inlägg. Först har man jobbat till fyra sen har det bara varit att åka hem göra mat och städa. Det är så skönt att äntligen vara klar. Idag är det julafton! Det har jag sett fram emot länge. Jag älskar att äntligen få ge bort mina julklappar, se Antons tindrande ögon. Det är dock väldigt synd att den lilla snön vi hade nu har försvunnit. Hur som helst kommer det bli en bra dag. Idag åker vi hem till mamma och pappa och imorgon åker vi till Daniels föräldrar för att fira jul där. Det blir mycket mat och många presenter.
God Jul!

En riktigt pissdag.

Är förkyld och har på grund av det sovit ganska illa inatt med täppt näsa och kill i halsen.
Hade APT på jobbet och fick då veta att jag inte får vara kvar från 1 februari. Det känns helt fruktansvärt. Det betyder att jag får gå tillbaka till min tjänst på 75% på en avdelning. Det är något jag verkligen inte vill. Jag älskar ju mitt jobb och mina arbetskamrater. Allt blir fel. Jag kommer inte trivas, jag får mindre lön, Anton kommer inte få gå lika mycket på dagis, något som han verkligen behöver. Jag är riktigt ledsen. Jag vet att mina arbetskamrater vill ha mig kvar och kommer slåss för mig men just nu känns det inte som det kommer hjälpa. Jag har ju glömt bort hur man arbetar på en avdelning. Tänk också på hur mycket jag lärt mig som jag inte kommer få använda. Det var inget bra besked att få. Jag tror jag ska gå och lägga mig under en sten och dö.

Stressen hänger över mig.

Har inte skrivit på länge vilket jag ber om ursäkt för. Som vanligt. Det är bara det att det är mycket nu. Snart jul och 1000 saker kvar att göra. Räknar kallt med att köra järnet i helgen. Vi får se hur det går med det. Har åkt på en lite förkylning ocksåbomket betyder att jag inte är helt på topp. Jag mår inte uselt men känner mig lite orkeslös.
Daniels morfar Ingmar gick bort inatt. Han har varit sjuk länge men piggnat till lite. Häromdagen blev han dålig och fick åka till sjukhus. Det var också där han somnade in. Det gick fort men alla var nog ändå ganska förberedda på det just med tanke att han varit sjuk från och till en längre period. Begravningen kommer bli efter nyår antagligen. Daniel vill ha med mig även om jag helst skulle vilja slippa. Jag avskyr att se folk gråta. Det får mig att gråta bara för att de andra gör det, inte för att jag är ledsen.
I helgen ska jag mitt i all stress försöka göra lite julgrupper. Det ser jag fram emot. Ska även försöka åka in och köpa de sista julklapparna. Hur ska jag hinna? Det ordnar sig!

Nu har det hänt... Det är andra advent.

Det var den helgen det. Imorgon är det dags att gå och jobba igen efter att ha varit hemma en hel vecka. Just nu känns det ganska OK men man vet ju inte imorgon. Hur som helst har jag lovat mig själv att gå dit oavsett. It's all in my head. Jag vet ju det. Ändå hoppar jag till i sängen när jag hör Anton hosta på sitt rum.
Varit hos mamma och pappa en sväng ikväll och spelat kort. Malin var också där. Först spelade vi Plump och för en gångs skull vann jag! Sen spelade vi Femhundra och jag vann på det också! Det trodde jag ju aldrig. Otroligt.
Vi åkte på söndagstur förut också. Vi hade lite dålig fantasi så det ända vi kom på att göra var att åka till stan och tvätta bilen. När vi kom dit var det fem bilar före oss i kön så vi struntade i det och åkte till Ica Maxi och handlade istället. Jag hittade ett stalledränglinne till Anton vilket var väldigt skönt. Det brukar inte vara så lätt att hitta. Jag använde självscanningen och hamnade i en avstämning vilket betyder att personalen kontrollerar om man scannat rätt. Det hade jag. Det går ju an att få göra det när man inte handlat så mycket men tänk om man har fyra, fem påsar fulla som man får packa upp igen. Det är inte så käckt.
God natt!

Knäpp, patetisk eller löjlig. Välj själv.

Så nu ligger jag här i min säng och ska sova. Har varit hemma från jobbet ända sedan i måndags när jag fick hämta Anton på dagis efter att han kräkts en gång. Var hemma med honom måndag och tisdag. Har varit hemma själv sedan dess på grund av mina egna hjärnspöken. Min fobi för att bli magsjuk visade sig igen. Var hemma igår och tyckte på eftermiddagen att livet var bra och jag nog skulle klara mig. Ringde till jobbet och sa att jag skulle komma på torsdagen, idag. Gick upp som vanligt imorse och gjorde mig i ordning. Sen rätt som det var tog det bara stopp. På ett ögonblick kände jag mig fruktansvärt illamående. Gjorde Anton i ordning och skjutsade honom till dagis. Sa hej då mycket fortare än vanligt och åkte hem igen. Ringde till jobbet och sa att jag stannar hemma torsdag och fredag. La mig i sängen och mådde fruktansvärt dåligt. Trodde verkligen att det snart var dags att springa till toan och spy. Somnade mitt i allt och vaknade efter några timmar utan illamåendet. Kunde inte äta dock, i fall att. Efter några timmar lyckades jag få i mig nästan en hel Naturdiet. Hjälpte Daniel att plocka och städa lite.
Det konstiga är att ju längre dagen går desto bättre mår jag. Nu känns det skönt att jag får vara hemma tre dagar till för att stoppa nerverna där de ska vara. Daniel kallar mig larvig och löjlig, det gjorde min mamma också. Jag är benägen att hålla med dem fast jag kan inte rå för att jag är så här. Jag vill ju inget hellre än att jobba och må bra. Jag gillar inte att jag förlorar massa pengar på de här "dumheterna". Men, jag kan inte rå för det. Jag vet inte ens vad det kommer ifrån. Har någon en ide på en lösning så ge mig gärna den. Tack!