Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta...

Den 25 september 2012 gjorde jag en gastric bypass. En av anledningarna till det beslutet var att jag ville att Anton skulle få ett syskon vilket tydligen var omöjligt innan. Med en operation skulle jag gå ner i vikt och då kunna få den hjälp som behövdes.

Operationen gick hur bra som helst, jag kom snabbt på fötter efteråt. Hittills har jag tappat cirka 48 kg. Det är ganska mycket. Jag vill ju fortfarande tappa ungefär 10 kg till men det känns inte livsnödvändigt.

Sen var det ju det där med syskon till Anton. Efter en gastric bypass rekommenderar de på Västerviks sjukhus att vänta 18 månader till 2 år innan man blir gravid. Jag löste mycket på nätet innan och där stod det 1 år på flera sidor.

Jag har ätit p-piller efter operationen och bestämde i maj att sluta med dem. Man har ju hört att det kan ta flera månader för kroppen att återhämta sig efter att man slutat. Jag slutade i maj och tänkte att eftersom jag haft så svårt att lyckas innan var det en bra idé att sluta i god tid.

Åt sista pillret, fick mens som vanligt. Sedan har jag läst att det kunde dröja innan nästa mens kom men icke sa nicke. Exakt på rätt dag dök den upp. Tänkte att det var väl bara tur.

Köpte hem ägglossningstester för skojs skull. Har haft det förr och de har aldrig gjort något utslag.

Läste noggrant bruksanvisningen och började testa efter vad som stod där. Negativt svar i flera dagar och sedan rätt som det var blev det 2 streck istället för 1. Blev väldigt förvånad men inte särskilt optimistisk för det. Varför skulle det bli något nu?

Åkte på semester och sista dagen, dagen vi skulle åka hem skulle jag få mens igen. Men den dök inte upp på hela hemresan.

När vi kom hem smet jag in på toan och gjorde ett graviditetstest. Jag beställde några sådana tillsammans med ägglossningstesterna. Det blev svagt, svagt positivt. Sa ingenting till Daniel för det kunde väl ändå inte vara så. Eller?

Dagen efter hade fortfarande ingen mens dykt upp och när Daniel och Anton åkte till Carina och Lelle passade jag på att göra ett nytt test. Även det svagt positivt. Då höll jag på att få spader och kastade mig i bilen och åkte till apoteket och köpte ett till. De har ju inte samma där. Det blev också svagt positivt. Då ringde jag upp Daniel och berättade och sa att jag tänkte åka till Apoteket i stan och köpa fler test av olika märken. Köpte ett 2-pack av Apotekets egna och ett 2-pack Clearblue. Gjorde ett av varje när jag kom hem och båda blev positiva och som ni kan se på bilden blev Clearblue-testet starkt positivt. + betyder gravid. - betyder inte gravid och det är ju att starkt +.

Detta var den 15 juli.

Efter det har tiden bara sprungit iväg. Kontaktade MVC med tanke på operationen och fick komma på snabbvisit till MVC i Västervik på grund av semesterstängt i Gamleby. De verkade inte vara ett dugg oroliga för att jag blivit gravid innan det ens hunnit gå ett år. Det var ju skönt.

Fick en ny tid hos Eva den 20 augusti och tid för ultraljud den 27 augusti.

Eva skrattade när jag berättade att jag gjort sammanlagt 10 graviditetstest. Bara därför gjorde hon ett också som givetvis blev positivt det med. Hon tog alla blodprover, blodsocker, Hb, urinprov och blodtryck. Mitt blodtryck har sjunkit ordentligt på sista tiden. Hade ungefär 110/50. Blir ofta riktigt yr bara av att resa mig från en stol. Det är normalt i början och återgår oftast så småningom till det normala. Blodsockret låg på 4,7 vilket är bra och Hb var på 139 vilket är riktigt bra.

Igår var vi på ultraljud. Det är liksom nu efter det som jag känner att jag kan dela med mig av nyheten. Varken Daniel eller jag har riktigt vågat trott att det varit något. Vi har båda sagt att när vi får se att det finns något därinne med ett hjärta som slår och som rör sig, först då blir det sant.

Barnmorskan hade svårt att hitta något men efter flera försök lyckades hon fånga den lilla rackaren på bild. Den låg där och sprattlade ordentligt och man såg även hjärtat slå. Helt fantastiskt. Eftersom hon hade så svårt att få en bra bild fick vi en ny tid om 2 veckor, den 10 september. Det tackar vi för. En chans till att få se den lilla.

Fick ett telefonsamtal igår också angående ett av mina provsvar på de prover Eva tog. Tydligen ligger mitt skölkörtelprov aningen förhöjt. Jag kommer få en kallelse till medicinmottagningen angående det. Hoppas det går fort så jag slipper gå och oroa mig för det. Vet inte riktigt vad det kan ha för påverkan på fostret.

Jag hatar ju att vara tyst men har lyckats ganska bra. Familjen fick veta tidigt. Har även skvallrat för några andra.
Som sagt har jag inte riktigt vågat tro på det innan. Nu är jag mer optimistisk.
Nu vet jag att det finns en liten bebis därinne som är beräknad till den 22 mars 2014 (min födelsedag). Det betyder att jag just nu befinner mig mitt i vecka 11. Egentligen är det kanske för tidigt att berätta än men nu klarar jag inte att hålla mig längre. Vet att det fortfarande kan gå fel men jag försöker att tänka positivt.
Oj vad mycket jag skrivit nu.
God natt!!